BOLLTROLLARNA – KONTRA STHLM 2-4

1-0 Skitmål 1
1-1 Hagge (Ny-Mats)
2-1 Skitmål 2 2-2 Mike (Jenz)
2-3 Hagge (Lightning)
2-4 Hagge (Mike)

Det finns matcher som det är pest och pina att skriva rapport om och sedan finns det matcher som i torsdags. Matcher som efterhandskonstruerade meningar inte gör rättvisa. Du skulle kort och gott varit där.

Vi börjar från början. För en jäkla massa år sedan var ordf. Hardstedt och Webben ute på lokal. De stötte på en lokal förmåga som fattade tycke för Joel och otycke för Hagge, vilken han refererade till som Spindeln utan nät. Sedan detta uppdagades på cykelresan mellan London och Edinburgh för drygt två år sedan har det varit ett populärt smeknamn på Hagge. Nu kanske det är dags för en revision för igår krönte Spindeln en lysande säsong med att hitta nätet hela tre gånger.

Kanske var det för att det var sista matchen. Kanske att vi hade så mycket att spela för (en så kallad sexpoängsmatch. Vinst skulle innebära avancemang till femteplatsen, förlust degradering till sjundeplats). Kanske att vi hade publik i form av Mikes barn samt coach Endahls och Brordins mor. Eller kanske, och detta vill jag tro mest på, var det att vi var på plats i god tid och hann värma upp. Kanske berodde det på allt ovanstående. Oavsett anledning så var stämningen extremt god och vi var taggade.

Trots detta började vi första halvlek ganska blekt. Spelet var statiskt och vi anpassade oss inte efter hur motståndarna agerade. Det var återigen långt mellan lagdelarna och alldeles, alldeles för tyst. (Om man spetsade öronen kunde man höra skrålet från Hökis stamkunder när de följde matchen via länk.) Som vi vet sedan tidigare har Bolltrollarna några snabba offensiva krafter som det är svårt att hinna med. Vi vågade inte riktigt gå i på kropp för vi visste att de skulle kunna älga ifrån oss utan större svårighet.

Motståndarna anföll dessutom gärna med fler spelare än vad vi ställde upp i försvaret. Således var det svårt att freda sig ordentligt och därmed kändes Bolltrollarnas ledningsmål inte helt oförtjänt. Pope, som vikarierade för Danne i mål, gjorde sitt bästa för att nå bollen med det var till ingen nytta. 1-0.

Men skam den som ger sig. Det tog inte lång tid innan Ny-Mats hittade Hagge med en boll som Johan på något vis (vissa säger klack, andra säger tå) lobbade över målvakten och in i mål. Det var ett viktigt mål men också riktigt snyggt. Det konkurrerar i min mening med Nickes balja förra veckan om årets mål.

Dock så tänkte Bolltrollarna inte på något sätt låta oss njuta av kvitteringens sötma. Nä, istället tryckte de taskmörtarna på ännu mer och anföll om och om igen. Skott gick utanför, tog i ribban eller räddades av en storspelande Pope. Till följd av oklarhet i leden fick motståndarna till slut en öppning på vår vänsterkant och en back är inte mycket hjälp när typ ett helt lag anfaller. Vi hängde helt enkelt inte med när Bolltrollarna gjorde 2-1.

Vi försökte omgående revanschera oss och lyckades nästan traggla in bollen. Nästan.

I halvleksvilan pratade vi främst om att vi nu hade 20 minuter kvar av säsongen och att det var hög tid att skapa lite goda minnen att hålla oss varma med under vintern. Sagt och gjort.

Under andra halvlek stod Kontra för den kanske störta moraliska och spelmässiga upphämtningen om inte någonsin så åtminstone i år. Helt plötsligt spelade vi så där som vi alltid säger att vi ska spela. Enkelt, smart och snyggt. Och det ger ju resultat! När vi pratar med varandra gör vi det så mycket enklare. Vi gör varandra bättre. Och vi gör mål.

Mike var först ut när han otroligt stiligt dunkade in 2-2. Han fick till ett pressat skott som målvakten inte hade en chans att ta (och som gör att den jäveln är den som rättmätigt borde kallas Kanonen). Jens stod för snygg assist. Helt plötsligt levde hoppet igen!

Konkurrens kan leda till bra resultat. Hagge, som visste att hans skytteligaledning hotades av både Jens och Mike, gjorde slag i saken och plockade upp returen efter riktigt snyggt spel och ett präktigt skott av Lightning. Efter att ha tragglat framför målvakten (och trampat på honom c:a tre gånger) lyckades han få in bollen och därmed ge Kontra ledning. Ultras brast ut i glädjerop och sedan i den gamla allsången Vem springer snabbast på planen? Vem klättrar flinkt upp på din rygg? Vem har störst hjärta i Kontra? Vem gör sin medspelare trygg? Jo, Johan ”Hagge” Hardstedt. Så stark och smart och snygg.

Detta var verkligen Hagges afton och den var inte över än. Med blott ett par minuter kvar av halvleken serverade Mike honom en otroligt vacker djupledspassning. Hagge sög in bollen, tog några steg och placerade in den säkert i maskorna en tredje gång. Det hela var poetiskt och ett sant nöje att skåda. Lagspel när det är som bäst.

Bolltrollarna tappade efter detta helt luften och resten av matchen gick mest ut på att låta tiden gå. Det sista som hände i matchen var ett frisparksläge som gestaltade hur oinspirerade de var. Frisparksläggaren verkade mest ta ut sitt missnöje på bollen och efter att han medelst en tåpaj placerat den långt utanför mål blåste domaren av.

Så om vi ska summera matchen så var den en sådan som kommer att leva kvar åtminstone i mitt minne. Vi stod för en enorm uppryckning när det verkligen behövdes och lyckades därmed sno åt oss femteplatsen i tabellen framför näsan på motståndarna. Vintervilan är välförtjänt. Tack för i år, allihopa!

Kontra STHLM – Magna Carta 1-4
1-1 Nicke (The Wall!)

Jag har inte orkat/hunnit göra en matchrapport förrän nu så du får ursäkta om detaljerna är lite bristfälliga.

Vi spelade ganska bra och lyckades bl.a. i slutet av första halvlek kvittera i och med årets kanske snyggaste mål när Nicke nickade in en hög djupledsboll slagen av ingen mindre än vår målvakt Danne. Sjukt snyggt och mentalt viktigt!

Magna Carta var också ganska bra (och även extremt gnälliga. Om du kan ge så kan du ta, du högljudda och grönvita back).

Vi höll ut bra tills det blev 1-2. Då kämpade vi hårt för att kvittera, vilket lämnade oss öppna för mål i backen. Och det blev det. På straff och på spel. Attans! (Det hela blir ju bara ännu nesligare när man inser att Magna Carta inte ens är ett fotbollslag.)

Nu återstår en match. Bolltrollarna är motståndare och en vinst är ett måste för att inte tappa mark. Vi jagas av Kuben som möter Party Hard. Ganska trolig vinst för Kuben, alltså. Om vi däremot revanscherar oss mot Bolltrollarna så kniper vi femteplatsen. Hashtagen uppdateras därmed till #treavtre. Nu avslutar vi den här säsongen med stil!

Shejkerna från Stureby – Kontra STHLM 4 – 2

0 – 1 Jens (Nicke)
3 – 2 Jens (Mike)

Om förra veckans match var en usel insats ur Kontra-perspektiv så innebar gårdagens sammandrabbning ett fall framåt. Okej, matchen förlorades, främst till följd av periodvis passivitet, men det fanns partier när vi ändå spelade riktigt bra. Som ett lag. Kreativt. Smart.

Och visst började det bra. Innan någon riktigt fattat vad som hände gjorde vi 1-0. Målgörare var Jens, stiligt assisterad av Nicke. Kontra, publiken, motståndarna. Alla var lika förvånade.

Men Shejkerna fann sig snabbt och började pressa på. Vi i Kontra svarade med onödigt mycket respekt. Shejkernas reslighet och det faktum att de slog oss i förra mötet gjorde att vi avvaktade för att se vad de skulle ta sig till.

De tog sig till två mål. Och vi gav dem utrymme att göra det. Första målet lobbades in efter att Kontras backlinje gett bollhållaren för mycket tid att se The Walls placering och måtta sitt skott efter rådande förhållanden.

Andra målet var även det till följd av att vi inte satte press på bollhållaren. Skillnaden här var att detta var ett klassiskt vristskott som snyggt skickades in i maskorna. Snyggt men snöpligt. På kort tid hade Shejkerna vänt ett underläge till ett övertag. Och det skulle bli värre. Innan halvleken var slut utökade Shejkerna sin ledning till 3-1. Men så kom, i halvlekens sista skälvande sekunder, en möjlighet. En Shejk blev lite väl het och sur på domarens agerande. Han vädrade sina åsikter och tackades för inputen med ett gult kort.

I pausvilan kom vi fram till att vi inte skulle spela så mesigt, utan pressa på och anfalla lite enklare.

Pausvilans snack efterföljdes när andra halvlek inleddes. Vi spelade riktigt bra och det kändes som att en reducering låg i luften. Och mycket riktigt så kom den. Återigen var det Jensas lovefoot som var inblandad. Denna gång är det inte lika klart vem som hjälpte honom så det beslutades efter matchen att ge assisten till den inlånade förmågan André (må detta övertyga honom att hjälpa oss igen (och även gamle kontraiten Pony skötte sig exemplariskt så ja tack till honom också)).

Vi hade vittring igen. Om vi bara fortsatte så här så skulle vi kunna kvittera!

Just denna känsla gjorde sista målet extra nesligt. Men det är ju ett axiom att det lag som pressar på öppnar sig för kontringar. Mycket riktigt. En Shejk fick tag på bollen och fyrade, strax utanför straffområdet, av ännu en lobb. Danne backade hemåt men blockerades av en annan Shejk som smugit upp bakom honom. Med vägen hem stängd för Danne kunde vi bara se på när bollen studsade in över mållinjen och därmed punkterade matchen.

En match som trots vårt passiva försvarsspel ändå visade på den kvalitet med vilken vi kan föra oss på planen. Håll det snyggt, håll det enkelt och håll huvudet högt så kan vi vinna de två kvarvarande matcherna. Det finns sex poäng kvar att vinna. De ska vi ha! Nu inleder vi kampanjen #sexavsex.

Din Bil Stockholm 5 – Kontra STHLM 0

Jävla skitmatch! Inget kul att skriva en detaljerad redogörelse av detta debacle. Låt oss därför helt kort konstatera att i matchen mot din Bil Stockholm saknade Kontra det mesta. Flås, samspel, jävlaranamma, avbytare. Allt lyste med sin frånvaro. Om vi bryter ner de områden där vi brast får vi fram följande analys:

• Flåset
  Förra veckan spelade vi på ett sätt där vi hushöll med krafterna. Spelsystemet då gjorde att vi inte behövde slita ut oss. Inga tokrusher över planen, utan strukturerade anfall som ett lag. Igår gjorde vi raka motsatsen.
• Samspelet
  I och med tröttman dämpas snacket vilket ju är nyckeln till samspel. Denna match var det bitvis tyst som i ett bibliotek på planen.
• Jävlaranamma
  Man vinner ingen boll genom att ställa sig bredvid och se på. Allt eftersom matchen led blev vi mer och mer passiva. Tillslaget veknade, vilket gjorde att vi gav bort alltför många bollar. Sedan tittade vi på vad motståndarna skulle ta sig till med bollen.
• Avbytare
  Det har sagts förut. Vårt främsta vapen är avbytare. Den här gången hade vi ingen. Vi började till och med matchen med en man mindre till följd av trafik-kaos. (Någon närvarande summerade det hela väldigt bra. Vi började matchen en man kort och när vi sedan blev fulltaliga var det som att vi inte fattade det, utan fortsatte spela som om vi vore i numerärt underläge.)

Den sista punkten är den centrala. Detta blir därmed mer en uppmaning än en matchrapport.

Vi behöver fler som är villiga att släpa sig ut till Hökarängen, även nu när hösten börjar göra entré. Det är förståeligt att man inte kan vara med varje match. Ibland har man förhinder, ibland är man sjuk eller skadad. Men att man bara inte orkar är inte ett starkt nog skäl. Att spela fotboll är ju bland det bästa som finns. I synnerhet när det är mörkt, kallt och blött. Finns det något bättre än dessa grismatcher som bara Korpen i höstskrud kan erbjuda? Inte mycket, om du frågar mig. Och innerst inne tror jag att du håller med.

Vi har några tuffa matcher framför oss. Tuffa men inte omöjliga att vinna. Speciellt inte om vi har folk på plats. Kontra kallar. Svara du?

Party Hard FC – Kontra STHLM

0-1 Jens (K.G.)
0-2 K.G. (Jens)
0-3 K.G. (Mike) (hörna)
0-4 Mike (Hagge)
0-5 Brordin (K.G.)
0-6 Hagge (Dribbel)
0-7 Jens (Dribbel)
0-8 Hagge (Mike)

Ojojoj! Det har nog aldrig hänt förut och frågan är när det kommer ske igen. Kontra har historiskt sett varit ett lag som varken gör eller släpper in många mål. Men igår rasslade det till ordentligt när Kontra mötte Party Hard FC och slog dem med en oöverträffad åttamålsvinst. Du får ursäkta bristen på detaljer, kära läsare, men det gjordes helt enkelt för många mål igår för att hålla reda på allt.

Senaste mötet mot dessa piercade festprissar slutade med en 3-1-seger. Det var då också påtagligt att vi tillät Party Hard att spela bra. Igår återgäldade de den tjänsten. All heder ska inte ges till dem, utan de kontraiter som var på plats kan klappa sig själva i ryggen en hel del.

Coach Engdahl, till exempel, har gång på gång visat att han inte är blyg för att ”röra om i grytan”. Igår gjorde han det rejält genom att flytta upp K.G., Kontras kanske mest defensive spelare, på toppen. K.G. tackade för det per omgående genom att servera Zimmerman med en räkmacka som Jens inte hade några problem att trycka in i mål. Föga anade de jublande publikskarorna att detta bara var början.

Det tog dock inte lång tid innan Jens skulle återgälda den smörpassning K.G. berett honom. Från högerkanten skickade han in en projektil framför målburen där K.G. med självaste vänsterfoten styrde in bollen. Detta var ett historiskt mål då det är det första K.G. lyckats göra i sin tioåriga Kontrakarriär. Läs mer om det här.

”När det regnar öser det ner” brukar det heta. Vid nästkommande hörna slog Mike in bollen. Återigen stod K.G. (som hade fått blodad tand) på plats och sköt den rakt på en täckande målvakt. Som en gummiboll kom bollen tillbaks och denna gång slank den fanimej in i mål igen. 0-3, således och K.G:s andra mål noterades.

Näst efter det var det Mikes tur att göra mål. Assisterad av Hagge fyrade Mr. Taylor (även kallad Old Bleecher) av ett riktigt praktskott. Du vet, ett sådant där pressat vristskott som bara stiger och stiger. Det var sjukt vackert!

Nästa mål var fint, även det. Brordin, som verkligen kommit till sin rätt på innermittfältet, tog en djupledslöpning och plockade i farten upp en passning som slogs i luckan. Med säker fot förpassade han in den i mål och skrev även han in sig i kvällens målprotokoll.

Innan halvleken var slut ville också Hagge säga sitt. (Kanske kände han sin poängligaledning hotas?) Dribbel passade och mannen med harhjärtat skickade in bollen med samma rutin vi är vana vid att se hos honom. 0-6, därmed.

I andra halvleken sänktes tempot lite. Kontra var trötta efter allt firande och Party Hard kände sig tydligen piskade att rädda sitt anseende lite. De pressade på för att reducera och kontrade med tre anfallare, vilket gjorde att Kontra fick tänka lite mer defensivt. Men som tur var har Kontra en mänsklig vägg i mål. De skott som Party Hard lyckades få till sögs säkert in av Danne.

Party Hard skulle inte få några mål denna kväll. Däremot skulle Kontra göra ytterligare två. Jens ville även han bli tvåmålsskytt och Dribbel var inte blyg på att hjälpa honom med detta. En pass och ett skott senare stod det 0-7.

Kontra skulle få ännu en tvåmålsskytt denna match. Hagge, även känd som Spindeln utan nät, hade ett mål till i sig. Assisterad av Mike befäste han sin position i toppen av poängligan.

Fler mål blev det inte. Matchen slutade 0-8. Denna skörd räcker ju gott och väl men det är ändå inte därför man gick därifrån med en så härlig känsla i kroppen. Den kom sig av att vi spelade så bra ihop. Vi pratade som aldrig förr (”Passa mig” Du får tillbaka den.”), vi mötte boll, vi drog isär motståndarnas försvar och vi arbetade metodiskt som ett lag. Om det tog stopp så vände vi och anföll från andra kanten. Det var fantastiskt att se och uppleva. Jag känner med er som inte kunde vara med.

Framför oss har vi lite vassare motstånd men om vi spelar som vi gjort de senaste matcherna har vi fler poäng att hämta. Forza Kontra!

1-0 Hagge (Dribbel-Johan)
2-0 Hagge (Zimmerman)
3-0 Pope (random kubist)

Det var ett pressat Kontra som samlades i skuggan av Domedagsberget igår kväll. Spänningen var tät som Londondsk dimma. Mörka moln hopade sig såväl på hösthimlen som i de rödvitas sinnen.
Orosmoln #1: Med en rejäl utskåpning färsk i minnet (0-4 mot Ivar-Lo Park Rangers veckan innan) var självförtroendet inte på topp.
Orosmoln #2: Senast Kontra och Kuben möttes tappade Kontra en 2-0-ledning och spelade oavgjort.
Orosmoln #3: Dagen till ära var Kontra utan sitt främsta vapen, manskap i legio. Endast en avbytare. Men nej! Vad skymtas där borta? Coach Engdahl i matchställ!

Två avbytare, därmed. Brordin och Danne blev så lättade att de passade på att iscensätta den klassiska Accept-skivtiteln Balls To The Wall.

Detta tilltag visade sig vara den vi(ns)tamininjektion Kontra behövde. Stämningen lättades upp och fokus kunde förflyttas till att göra så bra ifrån sig som möjligt på plan. Uppställningen drogs och visst var det några nya inslag. Det mest anmärkningsvärda var nog att coach Engdahl fyllde upp luckan i backlinjen som El Gruñons frånvaro skapade samt att Ny-Mats och Pope bytte plats.

Det finns tillfällen då stjärnorna radar upp sig och allt bara stämmer. Då helheten blir större än summan av dess delar. Det här var en sådan kväll. Sällan har Kontra spelat så bra, så samspelt, så inspirerat. Kommunikationen fungerade, ansvar togs och huvuden hölls kalla. Vi jobbade oss sakta men säkert upp i planen. Om man inte hade något alternativ framåt slogs bollen i sidled eller bakåt för att kunna börja om på nytt. Eller så slogs en långboll på löpande medspelare. Kuben hade svårt att värja sig mot det varierade spelet. Och det gav utdelning. Dribbel-Johan fanns sig själv strax utanför straffområdet och slog ett hårt skott som Hagge, placerad framför mål, sög in, vände upp med och dunkade in i nätet. Ackompanjerad av glädjevrål och briserande konfettibomber sprang Hagge ett triumfvarv runt hela Hökarängen.

Men varken Kontra eller Hagge var nöjda med 1-0. Det tog inte lång tid innan ännu ett giftigt läge presenterade sig. Jensa ville inte vara sämre än Dribbel-Johan, utan serverade även han Hagge som tackade för visad hänsyn genom att fyra av ännu ett skott mot målet. Detta tog på en motståndare, ändrade bana något och ställde därmed målisen helt. 2-0!

Och innan halvleken var slut skulle Kontra dock göra ännu ett mål [sic]. Denna gång stod inte Hagge för prestationen, utan hans vapendragare Pope. En kubistisk försvarare, stressad av Kontras framflyttade positioner, försökte passa hem till målvakten. Vad han inte räknat med var att Popes stortå, gjuten i guld, alltid når lite längre än vad som är möjligt. Pope dök på bollen, sträckte ut benet och förpassade bollen in bakom målvakten. Det började lukta skräll på riktigt, det här.

I pausvilan frodades ”en härligt negativ attityd”. Inget var ännu vunnet. Senast hade ju som sagt Kuben hämtat upp underläget i andra halvleken. Inget var därmed vunnet.

Föga oväntat så pressade Kuben i andra halvlek på för att upprepa senaste sammandrabbningens triumf. Men liksom Kontras offensiva spela visat sig från sina bästa sidor i första halvlek var det nu dags för defensiven att briljera. Mycket tack vara bra kommunikation neutraliserades Kubens framstötare. Om bollen lyckades slinka genom försvarsleden så var Danne där och levde upp till sitt smeknamn. Det var lönlöst för Kuberna. De skulle inte få någon utdelning denna gång.

Matchen tog nu en mer böljande karaktär. Anfall åt ena hållet följdes upp med anfall åt andra hållet men inga fler mål gjordes. Domarn tröttnade till slut och blåste av matchen.

En rolig sådan, ska sägas. Hård med schyst. Det är alltid kul att vinna men den främsta glädjen kom ändå av att vi vann för att vi spelade så bra. Det blev en positiv spiral av det. Vi gjorde det enkelt för varandra, vilket gjorde det än roligare och att det kändes bättre. Detta i sin tur gjorde att man orkade hjälpa varandra ännu mer. Om vi fortsätter i denna stil kan vi avancera ännu mer i tabellen innan säsongen är slut.

Kontra STHLM – Bolltrollarna 1-2
1-0 Dribbel (Hagge)

0-1+1 är tydligen lika med +1. Denna felaktiga ekvation straffades med -1 Kontrait på planen och detta lade grunden för +2 mål för Bolltrollarna och därmed -3 poäng för Kontra. Jag hatar matte.

Det var varmt och fuktigt denna sena augustiafton som redan från början skvallrade om att något inte var riktigt som vanligt. Först var det svårt att sätta fingret på vari skillnaden bestod; röken från Mordor-skorstenen spyddes outtröttligt ut på sedvanligt vis, vår nonchalanta lilla domare blåste frenetiskt i sin stackars pipa under matchen som föregick vår och på Hökis hängde alla törstiga vänner som vanligt då man gick förbi från tuben. Men så framträdde detta märkliga faktum: större delen av Kontras lag för dagen hade infunnit sig en god stund före match och genomförde något som likande en strukturerad uppvärmning. När så även en tidigare regnskur lyckats binda gruset och göra att underlaget nästan liknade en fotbollsplan, istället för att bara ligga till grund för en ökenstorm så fort man rör sig på den, insåg man snart att förutsättningar fanns för en riktigt rolig Kontra-kväll.

Coach Dribbel ställde upp sina mannar i den vanliga 2-3-1-formationen, hade två permanenta mittlås i Göbb och Kajjan utan någon fast avbytare på backplats och tog själv en av platserna i anfallet. Dessutom var The Wall tillbaka i målet efter sommaruppehållet, vilket gav ökad trygghet bakåt och känslan av ett stabilt lag. Matchen blåstes igång och spelet tog sin början. Det var nu den ovanliga kvällen visade sig fortsätta ett tag till: Kontra spelade från första aktion som ett lag. Vi låg rätt i positioner, pratade med varandra på plan, jobbade tillsammans, sprang och kämpade för varandra och gjorde att Bolltrollarna inte kom någonstans med sina försök till trollerikonster. När Kontra gick framåt hördes dock ett sus från publikhavet (nåja från Kontras avbytarbänk åtminstone, det var sen match och knappt en kotte till publik) eftersom det varje gång kändes farligt. Kort sagt: vi spelade riktigt bra fotboll och det var skoj till tusen!

Efter cirka halva halvleken kom ett mönsteranfall där bollen gick som på ett snöre, där ordf. Hartass till slut passade fram coach Dribbel som fick sätta dit 1-0, underbart! Tyvärr har Kontra i år varit målsnålast framåt i hela serien och inte heller den här gången kunde det fina spelet förvaltas i fler mål än så före utgången av första halvlek. Med ledning och klara bud på mer gick vi dock till pausvila med fint självförtroende och stor tillförsikt om att vi skulle gå in och stänga matchen i andra halvlek. Vi pratade positivt i pausen om hur bra halvleken varit och om att det bara var att fortsätta tugga på så skulle allt gå så bra och vinsten bli vår. Alla var nöjda och kanske infann sig en viss hybris samtidigt som löpandet i första halvlek gjort flera av oss lite trötta.

Vad som än var skälet så började andra halvlek inte alls lika bra som den första slutade. Plötsligt var det ovanliga med kvällen borta, de gamla vanliga avstånden mellan lagdelarna tillbaka, pratet med varandra gick ner och spelet såg mer skakigt ut generellt. Vi försökte peppa från bänken och snacka oss ur den negativa spiralen men plötsligt inträffade den ovannämnda felaktiga ekvationen som fick matchen att oåterkalleligt vända.

Nicke fick ont i foten (eller nåt) efter ett anfall och gick, nästan haltande, av planen uppe vid motståndarnas mål. Han ropade för byte och in rusade ordf. Hagge, övertygad om att det måste vara i sin ordning då Nicke ju redan klivit av planen. Vår högt aktade domare tar då sitt ansvar och stegar in i handlingarna genom att blåsa hårt i sin pipa.

(Här måste vi föra in en parentes. Alla domare har sina passioner, eller snarare några regelbrott de brinner för att stävja. Årets domare har klargjort att korrekta byten är ett av hanses hjärtefrågor och att efterfölja detta är det viktigaste för att göra korp-fotboll rolig och sevärd. Detta otyg som ju har förstört så mycket av spelet genom alla dessa år.)

Tydligen var det genomförda bytet ett flagrant övertramp då Nicke aldrig meddelade domaren sin skada och därmed skedde bytet på fel plats. (Sedan kan man ju diskutera om det är realistiskt att tro att Nicke från kortlinjen ska kunna överrösta larmet på planen och från läktaren så att domaren förstår vad som hänt och tillåta Hagge att ersätta.) Hur som helst. I praktiken innebar detta, ansåg domaren, att Kontra var en man för många på planen (fast Nicke inte var på planen) varpå han gav ordf. Hagge ett gult kort och därmed 5 långa minuters utvisning. Proportionerligt straff tyckte alla i Kontra.

Med en man mindre på planen blev inte trenden som startat i den andra halvleken på något sätt bättre. Avstånden mellan lagdelarna kändes plötsligt som ljusår och snacket med varandra verkade därför drunkna i det vakuum som utgjorde mellanrummen. Samtidigt började Bolltrollarna att leva upp till sitt namn. Där fanns, förutom de korpulenta backarna, några yngre och smärta offensiva spelare med klara individuella kvaliteter med bollen. Dessa spelare märktes aldrig riktigt av i den första halvleken (bortsett från ett karateslag mot K.G:s struphuvud) då Kontra låg tätt och på rätt sida i försvaret.

När dessa magiker gavs utrymme med bollen blev det snabbt farligt och både 1-1 samt 1-2 trillade in innan utvisningen var till ända. Vid det laget hade vi i Kontra hunnit få både gamnacke och hundflås. Hur vi än kämpade för att försöka rycka upp oss och forcera på slutet så blev det inga riktigt heta chanser. Det blev torsk och efteråt kändes det hela mycket snopet. Kvällen som hade börjat så fint och då det kändes som att allt gick rätt hade förbytts i nederlag för Kontra. Besvikelsen var påtaglig och vi kände oss klart bestulna på segern.

Jaja! Nu får vi släppa detta och ta med oss känslan av den första halvleken i denna match när vi på torsdag möter Ivar Lo Park Rangers. Förra gången slog de oss med 3-0 (trots bra spel från os) så det är dags för revansch! Nu vänder serien så nu kavlar vi upp ärmarna och ser till att få plusresultat!

Veckans tabell ser exakt ut som efter omgång två, med skillnaden att Kuben och Bolltrollarna bytt plats. (Och att siffrorna inte stämmer överens då.)

Sommarlovet är över. Klockan har ringt in till en ny termin i Korpens läroverk. En under sommaren regnplågad fotbollsplan har legat orörd men nu var det åter dags att beträda det karga gruset som bara Hökarängens BP kan erbjuda.

Magna Carta – Kontra STHLM 0-0

Motståndarna var Magna Carta. Dessa grönvita herrar har vi mött förut, dock ej i våras, utan tidigare år.

De första minuterna var det påtagligt att det inte bedrivits någon lagträning under sommaren. Kontra hade bitvis väldiga problem med samspelet. Magna Carta märkte av det och pressade på högt.

Som tur var hade vi en stabil målvaktsvikarie i första halvleken i form av ingen mindre än Brordin. (Detta för att The Wall prioriterade att springa fem km på 22 minuter istället för att stå stilla mellan två stolpar.) Brordin tog sitt tilldelade uppdrag på största allvar och gjorde inte bort sig, inte ens då han räddade ett skott med nävarna c:a två meter utanför straffområdet.

Sakta men säkert jobbade vi oss in i matchen och började hitta både bra samspel och en härlig kämpavilja. Innan halvleken var slut hade vi fått till ett par vassa lägen.

I pausvilan pratade vi om vikten att ligga lite tätare på motståndarna och försöka täppa till mittytan, där Magna Cartorna gärna byggde upp sina lägen.

Andra halvlek hoppade Niklas in i mål och även han presterade med bravur. Det gjorde resten av laget också, för den delen. Jens, Mike, Ljudet, Face, Dribbel, Brordin Lightning och Göbb. Alla höjde sig ett snäpp och det var en fröjd att se kontraiterna galoppera fram och tillbaka över planen. Såväl offensivt som defensivt var alla ansvarstagande och gjorde ett riktigt hästjobb.

Magna Cartorna pressade på även de men lyckades aldrig få till några jättefarliga chanser. Det fanns ständigt en kontrait i vägen som kunde plocka upp bollen och starta en motattack. Kort sagt kan man säga att om Magna Carta var de som hade trycket så var det Kontra som hade chanserna.

Dock lyckades inte heller vi göra mål på våra chanser. Matchen, som var en mycket rolig sådan, slutade således 0-0. Men ändå. Vilken fröjd att åter få spela fotboll!

Nedan syns den aktuella tabellen. Nästa match är mot Bolltrollarna. Mycket att spela för den matchen, alltså.